Freja är en 25-årig korsning mellan danskt varmblod och Jyllandshäst som har använts för skogsturer de senaste tolv åren. De senaste 3–4 åren har turerna mest gått i skritt, men om Freja vill ha mer fart över fälten så travar vi ibland också.

Jag har ridit på Freja sedan 1996 då hon även användes för lätt dressyr. Detta var nog mest mina ambitioner eftersom Freja är en något tung dam och passar bäst för mys. Hon har spatt i vänster bakben och har ont av artros i frambenen ibland. Detta avhjälps lyckligtvis med ett dagligt intag av glukosamin i fodret.

Annars används hon för en massa roligt och är ute på tur minst fem gånger i veckan. Men det blir inte lika mycket under de perioder jag har mycket att göra i skolan. Jag tror ändå på att det är den dagliga motionen som håller henne igång.

Symtom och sjukdom:

De enda symtom Freja hade var egentligen hennes hårrem som var mycket lång på vissa ställen och inte ville fälla ordentligt på sommaren. Det var under våren/sommaren 2012 som jag blev medveten om att hennes päls hade blivit lite ”konstig”. Annars var hon inte förändrad – Freja är mycket lugn av naturen, och det var inte så att jag hade kunnat märka någon skillnad i hennes humör eller något.

Jag hade flera gånger med tanke på mina studier tänkt tanken att Freja skulle kunna vara en cushing- eller EMS-häst eftersom hon förutom pälsen också hade en måttlig fettkam vid manen. Min veterinär hade också flera gånger sagt åt mig att få Freja testad, men jag ville inte ha henne diagnostiserad med en sjukdom som jag inte har råd att behandla så länge jag pluggar. Därför gick det lång tid från det att de yttre tecknen visade sig tills jag fick henne testad.

Men en kväll var Freja dålig, och då bestämde jag mig för att få henne testad. Och självklart var hennes ACTH-värde högt. Freja blev satt på behandling i oktober 2013 och sex veckor efter detta togs det kontrollblodprover.

Vilken kamp det var att få i henne tabletterna, jag var gråtfärdig flera gånger eftersom jag var tvungen att tvinga i henne dem. Jag försökte gömma tabletterna i morötter och andra godsaker som hon älskar – vilket resulterade i att hon nästan inte vill äta någonting under lång tid, eftersom hon var så misstänksam mot allt jag gav henne. Men vi lyckades hitta en bra metod, och redan efter 6 veckor var Freja inom det normala referensintervallet. (Hurra!) Vi fortsatte behandlingen med startdosen av medicinen ett tag (tror det var ca 6 månader), och sänkte sedan dosen lite eftersom hon hade gått ner i vikt en del efter att vi började med behandlingen. Senare sänkte vi dosen ännu mer.

Freja tappade den fula långa pälsen och fick fin sommarpäls igen. Hon ändrade form och gick ner några kilo. Hennes fettkam blev också mindre, men en del finns fortfarande kvar (vilket hon alltid haft). Förutom det fick jag en häst som var energisk och glad – hon kunde till och med bli lite vild på ridturerna! Sommaren 2014 liknade hon sig själv som hon var för minst fem år sedan. Freja såg så bra ut!!! Det var flera som sa att de kunde se en enorm skillnad i hennes utseende, men att de också kunde märka skillnad i hennes humör.

På hösten 2014 tog vi kontrollblodprover igen, och det visade sig att vi kanske hade varit lite för optimistiska med att ställa henne på en ganska låg dos. Jag tyckte också att det började komma fler dåliga dagar när hon verkade nere. Hennes värden hade ökat och därför höjde vi hennes dos lite igen. Jag fick nya blodprover tagna nu i januari 2015 för att kontrollera värdet igen, och det var 29,5 (gränsvärdet är 29). Jag har bestämt mig för att sätta upp henne på startdosen igen (från och med slutet av januari 2015) och ska kontrollera igen om 6–8 veckor. Freja ligger tydligen precis mitt emellan medelhög och hög dos.

Det är en ordentlig utgift för hennes medicinering, men det kan inte hjälpas. Jag kan se vilken skillnad det har betytt för Freja.

Freja har blivit riden under hela tiden, där har det inte skett några förändringar.

Vintern här har varit hård mot henne, hon har varit riktigt dålig i magen och har tappat en hel del vikt. Nu jobbar vi för att få tillbaka hullet genom att utfodra med Linamix (equifirst) som tillskott till hennes müsli (hippolyt). Hon får också Irish Mash varje dag. Som jag nämnde förut får hon också glukosamin dagligen för sina gamla ben. Freja fick enorm vinterpäls i början av vintern (jag tänkte åh nej!), men den är jämn och fin och sitter inte i tussar på samma sätt som den gjorde förr. Hon börjar så smått att fälla den nu igen.

Jag är verkligen så glad för att Freja testades och vi fick kontroll över hennes sjukdom, det betyder allt i världen att ha en glad häst. Hoppas jag får ha min Freja i många år än.

 

Många hälsningar

Mette K.

Roskilde