När är grovfodret tillräckligt bra?

Av Cand. Agro. Mette L. Nymand, Brogaardens Fodringsrådgivning

Grovfoder (hö/hösilage) är hästens viktigaste foder - det utgör största delen av i hästens dagliga foder (både vad gäller volym och antal kg jämfört med kompletteringsfoder) och det ger hästen viktiga näringsämnen så att den håller sig frisk och kry. Det flesta hästar klarar sig bra utan grovfoderanalys, även om man då inte vet vad hästen får i sig. Men om man har en häst med ämnesomsättningsproblem som EMS eller Cushing’s Disease (PPID) är det mycket viktigt att man vet vad grovfodret innehåller och inte bara fokuserar på kompletteringsfodret.

Hästen är gräsätare och det är viktigt att den får tillräckliga mängder grovfoder (hö, hösilage) av bra kvalitet för att säkerställa dess behov av lättsmälta fibrer och för att förebygga matsmältningsproblem. Brist på hö/hösilage kan bidra till olika problem som ex. undervikt, nedsatt prestationsförmåga, brist på välbefinnande eller matsmältningsproblem. Hästar har svårt att smälta halm och gräsfröhalm och därmed är halm eller gräsfröhalm inte lämpligt som det enda grovfodret för hästar eller som ersättning av hö/hösilage. Halm och gräsfröhalm kan dock vara lämpligt som tillskott eller om hästen blir för tjock av hö/hösilage, beroende på aptit.

Innehållet i grovfoder (hö/hösilage) kan variera väldigt mycket eftersom det är en naturprodukt och det finns många faktorer som påverkar innehållet, ex. typen av plantor, väderförhållanden, gödsling, skördetid, förvaring m.m. Därför är det svårt att generalisera om innehållet – oavsett om det gäller hö eller hösilage. Om man vill veta vad grovfodret innehåller är en grovfoderanalys nödvändig. Grovfodrets sockerhalt kan variera mycket och därför kan det ha avgörande betydelse för hästens hälsa att känna till grovfodrets innehåll. En studie har visat att man kan minska sockerhalten i hö genom att blötlägga det. Hur stor del av sockret som avlägsnas beror på blötläggningstiden och man bör blötlägga i minst ½-1 timme. Man kan uppnå en större reduktion av sockerhalten genom att blötlägga höet längre, men det kommer också att leda till en större förlust av näringsämnen, så man får göra en avvägning för den enskilda hästen. Det kan dock vara stor skillnad på hur lätt sockret kan avlägsnas från grovfodret, och om man har en häst med ämnesomsättningsproblem bör man alltid få gjort en grovfoderanalys.

Hur ska man läsa grovfoderanalysen?

Om man inte tidigare har köpt hö/wrap är det svårt att veta vad man ska gå efter. Man kan börja med en omedelbar bedömning av grovfodret (om det luktar gott, tecken på stoft/mögel, färgen m.m.) innan man köper det. Den omedelbara grovfoderbedömningen kan naturligtvis inte ge exakta besked om innehållet, men kan ge en fingervisning om grovfodrets kvalitet.

Vid en grovfoderanalys har man flera olika möjligheter att välja mellan, och de viktigaste listas nedan. De angivna värdena är lämpliga för småväxta hästar/ponnyer samt hästar som är känsliga mot socker, ex. vid EMS. Några av de vägledande siffrorna är samma för hö och hösilage och redovisas därmed i samma fält. Om man har avelsdjur eller högpresterande tävlingshästar rekommenderas det att man också känner till mineralinnehållet.

Vägledande analysvärden för småväxta hästar/ponnyer

* Kan variera mycket om det enskilda laboratoriet analyserar sockerhalten som en del av standardanalysen eller om analysen omfattar stärkelse och fruktan. Man får fråga aktuellt laboratorium.

De angivna värdena är vägledande och man bör alltid utgå från den enskilda hästen. Om man har några frågor kan man kontakta en foderexpert eller veterinär för mer information.

Grovfoderanalysen används som underlag för att fastställa hästens totala foderplan. Eftersom grovfodret utgör den största delen av hästens foder kan kompletteringsfodret kompensera för ex. ett lågt proteininnehåll. Därmed kommer analysen av grovfodret att vara en fördel för alla hästar, men i synnerhet för hästar med speciella behov, som ex. de med ämnesomsättningssjukdomar eller högpresterande tävlingshästar.

Referenser:

Luthersson, N. (2004): Den Store Foderbog, Brogaardens Forlag, 3.ed.

Geor, Harris & Coenen (2013): Equine applied and clinical nutrition. Health, welfare and performance. Saunders Elsevier Ltd.

A.C. Longland, C. Barfoot and P.A. Harris (2009): The Loss of Water-Soluble Carbohydrat and Soluble Protein from Nine Different Hays Soaked in Water for up to 16 Hours. J. Eq. Vet. Sci, Abstracts, Vol. 29, Nr. 5, s. 383-384.

A.C. Longland, C. Barfoot, and P.A. Harris (2010): Insulin Resistance – Hay Analysis and Subsequent Feeding Management J. Eq. Vet. Sci Abstracts, Vol. 30, Nr 2, s. 110