Diagnostik

Så diagnostiseras magsår hos häst

Det kan vara svårt att upptäcka magsår hos hästar, då flera av symtomen också kan bero på andra orsaker. Många hästar visar diffusa symtom som det är svårt att uppfatta, eller inga symtom alls. Även om veterinären kan ha en stark misstanke om magsår baserat på symtomen hästen uppvisar, så är gastroskopi det enda sättet att ställa en 100% säker diagnos.

Gastroskopi innebär att hästens magsäck blir undersökt med kamera. Man använder då ett gastroskop (en slang med en kamera i ena änden) som är 3-3,5 meter långt. Det förs in genom hästens ena näsborre och vidare längs matstrupen hela vägen till magsäcken. Vanligtvis undersöks både magsäck och första delen av tunntarmen vid en endoskopi. För att kunna se så stor del av magsäckens slemhinna som möjligt är det viktigt magsäcken är helt tom. Därför behöver hästen fastas 16 timmar innan undersökningen och den får inte ha fått något vatten en timme innan. Hästen får vid undersökningen lugnande medicin (sedering) för att den ska stå stilla. I viss fall används också brems. 

Veterinären tittar systematiskt igenom hela magsäcken, inspekterar slemhinnan i båda delarna av magsäcken och vid skiljelinjen margo plicatus. Om veterinären hittar sår i den vita (icke-glandulära) delen av magsäcken så  graderas magsåren efter en särskild skala mellan 0-4. 

0 = Epitelet (slemhinnans yta) är intakt och det finns inga spår av hyperkeratos (förtjockning av slemhinnan) 
1 = Slemhinnan är intakt, men det finns områden med hyperkeratos
2 = Små lesioner (sår) på ett eller flera ställen
3 = Stora lesioner på ett eller flera ställen
4 = Omfattande, stora och djupa sår på flera ställen

Vid sår i den röda (glandulära) delen används inte denna skala utan där beskriver man var såren sitter och hur såren ser ut och karakteriseras. Det kan till exempel röra sig om ifall de blöder eller avger annan vätska, om de är djupa och hur djupa, och om de är upphöjda eller nersänkta. 

Det finns som sagt många symtom beskrivna för magsår, och flera av dessa kan även bero på andra sjukdomar. Men innan veterinären beslutar om en eventuell gastroskopi så är den kliniska undersökningen och den så kallade anamnesen, det vill säga din berättelse om vad som har hänt hästen, viktig. Fundera gärna på följande frågor:

• Har hästen ändrat sitt beteende på sistone, har den börjat göra saker den inte gjort förut eller undviker den saker den tidigare gjort utan problem?
• Verkar hästen stressad? Stress kan uttrycka sig på många olika sätt men ofta kan hästen upplevas som reaktiv, känslig eller ”tjurig”. Stress kan också yttra sig som stereotypier, så som krubbitning eller vävning.
• Vad äter hästen, hur mycket och hur ofta?
• Hur ser hästens vardag ut? Har den social kontakt med andra hästar, går den i hage och kan röra sig fritt?
• Har något ändrats i hästens rutiner eller saknas fasta rutiner?
• Hur ofta tränar hästen, hur länge och hur intensivt?
• Hur ofta reser eller tävlar hästen? 
• Hur många ryttare /skötare har hästen?

Tillsammans med en klinisk undersökning och hästens symtom kan veterinären få en bra bild av hästens situation och därifrån fatta beslut om hur utredningen går vidare.