Gotlandsrusset ”Sickan” var redan rätt gammal (f 1989) när hon kom till oss som en akut omplacering. Det visade sig dock att det var en riktig klippa som kommit till gården – ingen är så bra som Sickan när det gäller att lära sig rida. Hon är välutbildad och lydig, stabil och klok. Med ålderns rätt har hon slutat med hoppning men är en stjärna på bruksridning. Att hon dessutom är en trevlig körhäst är ett stort plus. Det har varit så fint att äldsta dottern haft Sickan och vi såg framemot att lillasyster Idun, 5 år, skulle få överta henne.

Vintern 2014 var det allt tydligare att det inte skulle bli så. Sickans vinterpäls var väldigt märklig och hon var trött och seg att rida. En viktig signal som vi bekymrade oss över var att hon valde att inte alls umgås med hästarna i sin flock. Vi såg det som att hon blivit gammal och mådde bäst av att avsluta sitt liv. Jag fick höra om PPID i januari och vi bestämde i samråd med veterinär att starta behandling och se om det hade effekt.

Efter några veckor såg vi redan de första tecknena på att något hänt. Sickan var piggare och det var en stor glädje när jag såg henne stå och klias av en kompis i hagen en månad efter att behandlingen sattes in! När vinterpälsen släppte satte hon helt normal päls och ser faktiskt flera år yngre ut. Nu rider lillasyster Idun på Sickan växelvis med att storasyster Freja rider i skogen på sin älskade Sickan och hela familjen är så glada över att vi får ha Sickan hos oss ett tag till. Hon får medicin tillsammans med en hästgodis. Det tillhör de dagliga rutinerna som vi inte kommer att sluta med.

Sanna S./Tranås